Iblannd, ibland vill jag också ha ett sådant liv. Med dom där romanserna man har om sommrarna, fram tills killen som är rätt. Med dom där underbara vännerna, som man växte upp med och som man vet att man kommer lämna världen med. Med den där självkänslan, tron att man faktiskt kan lyckas i livet. Med den där glädjen, som aldrig riktigt lämnar en. Jag har inte ett sådant liv. Jag är rädd för kärleken, jag har aldrig haft en pojkvän, aldrig blivit kysst av någon som bara är min. Jag har underbara vänner, men ingen från barndomen. Jag lämnade min barndom i skam bakom mig. I ett hopp om att börja om. Min självkänsla ligger på 0. Ibland frågar jag mig själv vad självkänsla egentligen är, undrar hur det känns att ha. Jag har en negativ syn på livet, framförallt på mitt egna. Jag kan vara glad. Men jag brukar inte känna riktigt glädje.