We came, we raved, we loved.

Gårdagskvällen alltså. Går inte att beskriva med ord. Man måste vara där & uppleva det. Det är en sån sjuk jävla känsla. En underbar känsla. När Don't you worry child spelades, det var bara så himla sjukt. Gårdagen var absolut en av dom bästa kvällarna i mitt liv. Fanns såklart småbitchar som skulle starta bråk (blev så jävla förbannad vissa gånger) och första förbandet var det sämsta jag någonsin har hört, sen var det alla töntar som skulle börja putta omkull alla, starta ringar mitt i stora klungan av människor (jag hoppas innerligt ni straffas för det, idioter) och som alltid finns det ju fortfarande killar som ska gå och taffsa på varenda tjej där inne. Men som sagt, det var så himla värt det. Skulle inte kunna drömma om en bättre kväll med SHM. Guldvärt!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0